Jag började första veckan i oktober med att begå självmord på Facebook. Det låter dramatisk men kanske får det dig att stanna upp och fundera.
Kort bakgrundshistorik. Jag aktiverade mig i juni 2009 på olika nätverk. I syfte att (som det kallas idag), bygga ”eget varumärke” och autodidaktiskt utbilda mig inom ämnesområdet som jag är intresserad av. Jag skapade konto på Twitter, Facebook, LinkedIn, MySpace, Plaxo med mera… Ganska fort upptäckte jag nyttan med Ping.fm, sedan med HootSuite och automatiserade mina poster för att mina inlägg ska synas på samtliga plattformar.
Redan i slutet av november 2009 väcktes de första funderingarna till liv och första klara sympatier med en del sociala nätverk mot bekostnad av andra. Åter igen utifrån målet som jag hade i juni 2009. Är mina inlägg lika relevanta för alla nätverk? Är mina FB vänner lika intresserade av marknadsföring som ”mina” twittare? Är jag autentisk och engagerad i mitt nätverkande, är jag på ”riktigt” med mina nätverk när jag skickar samma inlägg överallt?
Att vara med på ”riktigt”: Är det inte det som är A och O för det som vi kallar transparens?
Innan 2009 övergick i 2010 var jag klar med Facebook. Jag är kanske för petnoga med ordens innebörd men ”vän” betyder ganska mycket för mig. I början hade jag ingen erfarenhet eller kunskap för att strategiskt bygga mina kontakter på FB. I ökande skara av mina ”vänner” blandades mina riktiga vänner med mina barn (som är bitvis mina vänner med), mina arbetskollegor (som kanske kommer att vara mina vänner), mina arbetsgivare (som ibland absolut inte kan vara mina vänner) och mina digitala språkrör och förebilder ( inte direkt vänner men mentorer och vägvisare).
Jag gillar inte ”gilla” för att alla andra gör det. Jag tycker inte det är rätt att bjuda in en vän till en grupp i utbyte mot pastagratäng. Jag gillar inte heller att vara bjuden till en massa olika personlighetstester av diverse irriterande ämnen. Jag menar att ingen av mina vänner skulle ens tänka att det är roande för mig att svara på om jag har rosa eller svartfärgad behå. Och om jag är på en fest med min vän så kan vi prata om det i stället för att skriva till varandra på FB och tacka för senast. Jag vill veta exakt i vilket syfte mina svar på enkäter kommer att användas till. Jag tycker att ett erbjudande till en grupp med löjeväckande namn är pinsamt och att det tyder på hur lite man känner mig. Jag vill inte öka statistiken med att tillhöra någon gemenskap jag inte tror på. I många fall upplever jag annonsering på FB som alltför påträngande.
I början av 2010 twittrade jag i väg en del av mina funderingar. Fick många svar där bland annat ett fastnade i minnet: ”Visst, men man bli så utanför” och ”Alla mina vänner är där, det är som att inte titta på ”Idolen”. Även om jag inte tittar på ”Idolen” så tvekade jag lite till.
Håller vi på att skapa digitalt utanförskap? Finns du inte på FB, så finns du inte?
Någonstans under sommaren hade en av ”mina” twittare frågat om jag har samma flöde på LinkedIn som på Twitter. En till kom med i samtalet och höll med föregående att det är irriterande. Självklart, hur kunde jag missa det? Jag ordnade felet ganska omgående för att framöver planera vilka inlägg som ska visas på olika nätverk. För vilken relevans har min morgonhälsning på Twitter för LinkedIn nätverk? Att vara överallt är att inte vara någonstans.
Olika nätverk har olika mål och syften. Att inte visa hänsyn till det är att inte respektera egna nätverk.
På söndag kväll tog jag beslut. Jag finns inte längre på FB. För mig kändes det inte äkta och rätt. Jag kanske startade helt fel eller så var det aldrig en plats för sådana som jag. Jag tror inte (varken privat eller yrkesmässigt) att man borde vara med överallt. Jag tror att vi alla (både privata personer och företag) är på väg till en annan nivå. Att välja rätt sällskap där våra namn visas är mycket viktigt (kolla gårdagens tweet: ”Ten horrifying display ad placements”). För att vara engagerad och ”verklig”, för att komma överens med mitt egna varumärke, måste jag prioritera och strukturera. Jag har ett mejl och en blogg där alla som inte twittrar eller linkedinar kan nå mig. För att inte säga, jag kan nås via telefon med:) och att jag gärna tar en lunch eller en fika på stan.
Så jag ska nu utforska lite om det är så att man känner sig ”utanför”? Jag kanske vänder tillbaka till FB. Öppnar ett konto där det kommer att finnas ett fåtal människor. För med handen på hjärtat: hur många vänner kan vi ha?
Nedan en video som roade mig och påminde mig när ett av mina barn sms-ade ”Men Gud…nu vill din väninna adda mig på FB. Vad ska jag göra?”
Intressanta länkar:
Related posts:
[...] This post was mentioned on Twitter by Islanddragon, Åsa M Larsson and elwira kotowska, elwira kotowska. elwira kotowska said: nybloggad : Finns du inte på FB, så finns du inte? http://bit.ly/afgVZU [...]
Är konstnär och konsult. Har hemsidor, konstblogg, personligt FB-konto, FB-sida för konsten och Twitter- och LinkedIn-konton. Just nu har jag ingen samordning av flödet i de olika nätverken. Har prövat och tyckte att det blev fel. Twitterflöde på LinkedIn visar detta på ett övertydligt sätt. Transparens för transparensens egen skull lockar mig inte. Det är precis som i livet i övrigt – bra att veta vad man vill säga och när & hur. Ser nu med viss erfarenhet att jag från starten inte kunde veta hur något av nätverken/kommunikationska-nalerna skulle komma att fungera eller vad de skulle ge mig. Man måste pröva och hitta sin väg. Förstå vad en kanal kan ge. Och vad inte. Hur man passar in. Ingen har facit.
Vad gäller FB specifikt så är min konstsida mycket viktig. Den personliga sidan håller jag som en privat sfär. Eftersträvar inte många vänner där och ska sortera ytterligare. Har inga hjärtan, blommor, kedjebrev eller liknande. Tar bort alla sådana appar och svarar aldrig på inbjudningar av det slaget.
Tänker sammantaget att så här är det just nu och att det kommer att förändras på sätt som jag inte kan förutse. Jag är därför inte speciellt strategisk utan väljer att värdera kontinuerligt vad som har värde och vad jag trivs med. Nätverk dittan eller dattan – det handlar ändå om människorna bakom. Om dig och mig och vad vi vill varandra.
Tack för ditt svar. Man behöver tydligen inte vara schizofren för att ha olika personligheter på olika nätverk. Och inte heller mobbad när man väljer att stå utanför.
Och du helt rätt: ”Man måste prova och hitta sin väg”
Hej
Elwira
Nu har jag försökt lämna min syn på FB. Men varje gång jag börjar skriva blir det allt för långt.
Men försöka se FB mer som en tv kanal. Där man får acceptera ”reklamen” i form av olika appar och enkäter än som kunskapsbas för sitt tyckande och tänkande. Är troligen rätt sätt att använda FB.
Mvh
m00ns
Hej Jonas, tack för att du delar med dig. Jag är övertygad att många använder FB som du skriver. Skulle nog inte hålla med när det gäller FB och ”kunskapsbasis”. Men det är jag det:).
Elwira
Så när 30 personer skriver 30 versioner på exakt samma sak.
Så har de inte använt sitt socialanätverk som kunskapsbas? Tillåt mig tvivla att det inte skulle vara så att det låtit sitt socialanätverk vara deras kunskapsbas. Att vara eller inte vara på facebook är mindre viktigt än distansen till vad som sker där.
Mvh
m00ns
Alla får agera enligt eget tycke och hantera egen tvivel. Så även prioriteringen. All väl:)
Jag har kvar ett konto på FB mest för att se vad som sker med sidan. Inga uppgifter om mig där som jag är rädd att förlora.
Innan för något år sedan var jag stark FB anhängare. Det var någon gång under 2006 jag blev medlem. Många var på MySpace, men jag tyckte inte det var lika bra som FB. Jag var där fram tills vintern 2008. Sen tröttna jag. Mycket för att det blev för många som inte är ens nära vänner som blev vänner. Det fanns allt fler som lekte med sidan. Det värsta var det här med att tagga in mitt namn på bilder med personer jag inte var vänner. Då blev det extra tydligt hur lite FB skyddade mitt privatliv.
FB är idag där MySpace var då det var mest poppis. Vi som varit med länge hoppar av och tillströmningen av nya konto ebbar ut. FB kommer gå till mötes samma sak som tex Lunarstorm. Det går inte att bygga in sajter som inte är öppna. FB tänk är mycket det som var aktuellt för 6-7 år sedan. Lägg sen till urusel säkerhet. Allt som skrivs på FB kan alla läsa, om de vill. Det handlar bara om tid och kunskap.
Så för min del så är FB i det förgångna. Det har spelat ut sin roll.
[...] och jag tänkte ge lite personlig input inför programmet med anledning av några tankar jag läste hos Elwira Kotowska. Hon skriver: Innan 2009 övergick i 2010 var jag klar med Facebook. Jag är kanske för petnoga [...]
Det är tur att vi kan tycka olika:) fast inte vara så dramatisk lång ifrån varandras tänkande. Erik? hälsa mamman:).
För 5 år sedan var det ingen som pratade om social media/Facebook. Vet du varför?
Social media fanns inte i vår begreppsvärld . Det existerade inte någon teknik som var transparent och inbjöd till dialog via nätet .
Dela filmer, bilder eller samtal med kunder eller vänner via öppna kanaler var okända begrepp. Nu 5 år senare verkar social media vara på allas läppar. Professorn och andra tyckare i media vetenskap analyserar och förklarar. Politikerna kämpade vem som var bäst på de nya kanalerna i kampen om väljarna.
Företagen betalar dyra konsulttimmar för att lyssna på samtidens orakel när de berättar om sociala mediers fantastiska möjlighet till oändlig företagslycka.
Men varför har det blivit så här – Allt skulle ju bli så bra?
Som all ny kunskap och teknik tar det tid att förstå och acceptera den. När det gäller utvecklingen av ” sociala medier” har det hela gått väldigt fort. Så fort att man kanske inte funderat färdigt över skillnaderna mellan nu och då.
Min uppfattning är att varje individ och ”företag” måste fundera över vad man vill uppnå med sin närvaro på sociala nätverk.
Hej
Jag gick med i Facebook för tre år sedan precis i samma veva som Facebook exploderade här i Sverige och alla man kände gick med.
Ganska snart kände jag mig obekväm med deras säkerhetspolicy (som förbättrats nu) där de ”ägde” alla mina inlägg och bilder så fort jag publicerat dem i/på nätverket. Dessutom blev jag relativt snabbt less på alla kaffekoppar som skickades hit och dit, och den som jag upplevde det då vänner hetsen där flest vänner vinner som pågick. Men det var inte detta som fick mig att tillslut välja att gå ur.
Mitt val att gå ur Facebook skedde när jag började få vänförfrågningar från viktiga affärskontakter och kunder. Hur säger man nej till en sådan förfrågning utan att skada relationen. Jag ville inte att de skulle få se mig i diverse situationer på bild. Inte för att jag valt att lägga upp bilderna på forumet, utan för att mina vänner gjort det och sedan taggat bilden med mitt namn för alla att se.
Plötsligt visades bilder på mig och mina barn i diverse situationer utan att jag haft någon möjlighet att varken påverka eller ge mitt samtycke om publicering. Facebook gör oss alla ”offentliga” inom vår klick med omnejd utan att vi väljer det. Facebook är för privat publikt.
Mitt val blevär då att stå utanför och inget veta. Slippa ta striden varje gång en vän lägger upp en ny taggad bild. Men jag vet ju att bilderna finns där och att det hela tiden läggs upp nya. Så fort det finns en mobil med en kamera finns ju en länk ut till nätet, till Facebook, till mina vänner, och deras vänner, och deras vänner, och deras vänner…osv. Det skrämmer mig.
Jag skulle önska mig att flera har liknande inställning. För det är fantastiskt verktyg men hanteringen av verktyget är skrämmande. I mitt tidigare post ”Internet: hur naken vill du vara? Vi har alla ett ansvar” skriver jag lite om liknande rädslor.
[...] via Finns du inte på FB, så finns du inte? « Elwira Kotowska: kreativ informatör och säljande kreat…. [...]
”Att ha många vänner är att inte ha några vänner.”(Aristoteles), du vet väl Mia, att jag är citatfanatiker?
OK, jag ska INTE hänga mig vid ordensinnebörd men…lite, så här liiiite när man tänker logiskt visst håller det inte ihop med 350 styck?? eller är jag helt ute?
”Att någon ”står vid din sida” betyder inte så mycket. Det avgörande är vad han/hon är beredd att göra.”(Carl Hammarén). Hur mycket är ditt FB nätverk beredd att göra för dig om de då kallas för ”vänner” eller visar ”gilla” tecken?
Och bortsett från det hur mycket du själv är beredd att dela med dig? Det finns nätverk som inte kräver en stämpel, nätverk som byggs på att dela utan förpliktelser. Nätverk som vid delandes stund inte tar med dig mina barn,släktingar och skolkompisar.
Och det är då som jag mest brinner för… att dela, att delta, att utveckla.. utan att stå på ett torg där säljs allt från känslor och kläder till mat och tillbehör.
Tack Mia… och Mia? jag verkligen älskar socialt nätverkande:)
Intressanta tankar Elwira!
Det är lustigt att det verkar bubbla upp ungefär samtidigt på många ställen. Är väl iof en del av nätverkskulturen, ett slags kollektivt skapat medvetande.
Jag har skrivit ett inlägg om digital identitet (http://bit.ly/cdCRSM) och Anton har ett på Mindpark(http://bit.ly/aNfbTp) som är roliga kontraster. Tror du skulle uppskatta båda
Tack Johan för tänkvärda länkar (sorry för att jag svarar så sent men hade 3 dagars semester och Internet tystnad). Jag håller dock inte med Anton när han skriver: ”gränserna mellan “anställd” och “privatperson” är nästan helt utsuddade”. Jag tror att vi är mera mogna nu , mera medvetna, mera ”digital anpassade” att förstå att det finns gräns mellan transparens och nakenhet (http://www.elwirakotowska.se/internet-hur-naken-vill-du-vara-vi-har-alla-ett-ansvar). Och är vi inte det så borde vi vara inom kort. Och inte endast när vi söker jobb. Tänk om jag kollar det som den framtida föräldrar till min dotters pojkvän? Där hon ska sova över i en vecka?
Kan även berätta en kort story av en tjuvlyssnad samtal på IKEA i helgen:
Man (cirka 55+, flanellskjorta, arbetsbyxor, gråhårig men en frisyr som inte tyder att han tycker om att gå till frissan) till en kvinna som i stort liknar honom (förutom arbetsbyxor): ”Alltså du vet den ansökan vi fick från xxx som jobbade för xxx (internationell koncern) i Asien? Grabben är en fasad! Jag googlade honom och det finns ingenting om honom på Internet. Måste vara bluff.”
Kvinnan: Nä men xxx du är så misstänksamt! Han skyddar ju sig kanske?
Mannen: Så? Om jag inte kan hitta något om honom så betyder att han något att dölja! Nja.. Jag tror inte att jag vill kalla honom till en intervju.
Summering 1: var transparent men inte naken:)
Summering 2: bedöm inte folk efter deras utseende (han var på riktig lång ifrån att lämna intryck av en man med digital erfarenhet, tro mig!).
En gång till tack för länkar, ha en bra helg
[...] Jag vill absolut inte att framstå som en FB-ovän. Verktyget i sig har plus och minus och rätt hanterat är det ett ganska trevligt sätt att hålla kontakten människor emellan. Men som ni kanske kommer ihåg så tog jag själv beslutet att ”hoppa av”. [...]
Min orsak att avaktivera mitt konto på facebook, trots några års jobb med att skapa ett brett nätverk var kort och gott att jag fick nog.
Idag kan man bli medlem i en grupp en facebookvän skapat och får sedan gå ur om man inte vill vara med. Hur vet jag att en ovan nätanvändare kommer hålla koll på en grupp, vara en bra moderator och sålla bort länkar till barnporr, om vi ska vara drastiska?
Jag ser det också som att jag kan bli uppskriven på en namnlista till stöd för vad som helst, men sedan själv få kolla och ta bort mig.
Vilket innebär att jag kanske får lägga en timme i veckan på att kolla alla notifieringar om var jag blivit tillagd.
I lite fler ord, så äger JAG mitt namn: http://tankarilosvikt.wordpress.com/2010/11/07/jag-ager-mitt-namn/
Victoria? Hmmm…även om jag säger: jag vet at det gör ont att sätta punkt, så känslan att återfå sig själv är otroligt befriande. Lämnade min åsikt på din blogg. Tro mig: det kommer att gå. Tack för att du delade med dig.
[...] brist på dialog och i brist på tid eller personligt engagemang valde jag själv att ta bort mitt FB konto , jag erkänner att jag en gång i månaden använder mig av olika typer av verktyg för att [...]
[...] via Finns du inte på FB, så finns du inte? « Elwira Kotowska: kreativ informatör och säljande kreat…. [...]
[...] andras åsikter Elwira finns inte på Facebook, hon skrev det här blogginlägget för knappt ett år sedan. Jag pratade med henne idag och hennes värderingar är desamma än. Jag [...]